Min städmani är verkligen i sitt esse idag. Plockade iordning, laddade diskmaskinen och slog på en tvätt. Men nu måste jag hejda mig. Dammsugaren, golvtorken och rensning i skåp och lådor måste vänta. Annars bli jag för trött. Vi har ju trots allt haft väldigt tufft nu och behöver vila. Men jag kan verkligen inte slappna av med röra och smuts överallt. Jag får fanimej panik.
Vad tror ni oddsen är att jag inte rensar? Mmmm det tror jag med 
Då är vi inne på sminkfri dag nummer 4. Vi har mest varit isolerade på rummet på sjukhuset så ännu är det ok. Lite utmaning var det häromdagen när vi skulle till bvc och efter ca 3 timmars sömn per natt såg blek ut med blå ringar under ögonen. Det var bra jävla nära att täckstiftet åkte fram men jag stod emot. Och jag är stolt över det.
Dock måste jag, när jag äntligen slipper ut härifrån, köpa en ny ansiktspeeling och vårda min numera torra hy. Den har åkt på mkt skit nu med förkylningen som skavt näsan och sömnbristen gör den grå, trött och oelastisk. Med andra ord ska huden vårdas rejält och då känns det bättre utan sminket.
Å va jag längtar efter ett långt bad. En hårtvätt med mina nya hårvårdsprodukter (allsoft schampo och balsam från Redken) och en hårfärgning vore gött. Längtar efter en ansiktspeeling och en återfuktande mask. Lite vardagslyx för en trött mamma.
Inte skitfräsch efter 1 vecka på sjukhus. Men likförbannat utan smink som utlovat.
Jag har beslutat mig för att ha en sminkfri månad. Eller.30 dagar med start imorgon. Alltså mellan 8/1-12 till 6/2-12 kommer jag alltså inte sminka mig alls. Varför gör jag det nu då kan man undra. Jo försatt jag tycker jag styrs för mycket av hur andra uppfattar mig beroende av utsidan. Jag vill inte styras av ytlighet utan tycka om mig själv utan smink och modekläder. Jag gillar ju smink och kläder men vill inte styras av det utan tycka jag är snygg utan.
Hud och hårvård är helt ok liksom rakning och ögonbrynsplock men ingen kosmetika.
Detta blir en utmaning. Hujedamig.
Vet ni att jag är riktigt stolt över mig själv och min familj för hur bra vi hanterat alla motgångar och omställningar. Inget har varit gratis och inget har varit enkelt senaste månaderna men jag är tacksam för det. Jag är sjukt stark och stabil nu och det är vår familj också. Vi fixar allt tillsammans.
Året då jag/vi
Satsar på att få ihop handpenning och börja leta efter vårt hus.
Börjar KBT mot mina stress och ångestproblem.
Ska njuta av familjen och göra vad VI vill. Inte vad andra vill.
Satsar på mig och mitt välmående fysiskt och psykiskt i lagom takt.
och ändå är det enda jag hör runt ikring mig gnäll gnäll gnäll och bara tanken på att jag låter likadan (för det gör man säkert rätt ofta. Typ i detta inlägget) får mig att rysa.
Det är jobbigt att lyssna på människor som bara gnäller och inte är ett uns positiva. Det drar ner stämningen och gör en låg och trött.
Nu ska jag slå ett slag för att minska ”jagharingetattsägasåjaggnällergnället” och ”jagvillhauppmärksamhetsåjaggnällergnället” genom att själv sluta gnälla i onödan och BARA gnälla när det finns fog för det. Gnäll är så tröttsamt så därför slutar jag nu……
Vilken härlig kväll jag ska ha. Temys väntar 
Jag har ägnat mig mycket åt personlig utveckling de senaste månaderna vilket är något jag tycker mycket om och blir glad av. Men de senaste veckorna har varit så fyllda av saker att göra, barn och familj så den biten har liksom fallit bort. Och tyvärr har jag ibland fallit tillbaka i vissa fallgropar. En svacka kan man säga. MEN nu har jag kommit på mig själv och har för avsikt att sätta nya mål för mig själv och jobba framåt igen.
Det kommer säkert att komma endel svackor framöver när den lilla föds eftersom man är tröttare och kanske inte har tiden men då gäller det istället att bibehålla det positiva man skapat och inte falla tillbaka när det stormar lite (eller mycket).
Just nu väntar jag mycket på att min kbt kontakt ska ringa. Det är en viktig pusselbit för att jag verkligen ska komma vidare på min resa. Men under tiden jag väntar ska jag fila vidare. Men jag behöver lite betänketid över vilka nya mål jag ska sätta.
Idag fyller i alla fall J år o h vi ska mysfira hela familjen tillsammans med Vs farmor och min syster.
Hoppas ni alla får en härlig dag <3
Jag är perfektionist. Ja inte bara jag säkert utan troligtvis massor och åter massor av andra människor också. Troligen mestadels kvinnor tror jag även om män också förekommer. Många har jag hört stoltserar med att de är perfektionister. Som om det vore något att skryta med och något som är önskvärt. Det har jag nog också tyckt MEN tycker verkligen inte det längre. Att vara noga och göra sitt bästa är egenskaper jag numera strävar efter att sträva efter. Ja nu lät väll det där jättekonstigt. Att sträva efter att sträva efter något, haha. Men det är så det är.
Jag måste ofta ofta….flera gånger om dagen motstå min lust att vara perfektionist i både smått och stort. Det kan vara saker som hur jag är klädd och om jag har smink. Eller hur mycket tvätt det är i tvättkorgen. Jag kan lite halvmaniskt gå och plocka saker och torka bänkar trots att det inte spelar nån roll om jag gör det nu eller sen när det faktiskt får vara så ett tag. Jag tröttar ut mig i onödan helt enkelt.
En sak som har gjort mig väldigt uppmärksam på min perfektionism är vår flytt. När vi flyttade gjorde vi oss av med en hel del gamla möbler och ska spara ihop till nya. Bara det vi ville spara OCH det som var nödvändigt fick följa med hit för att vi ska kunna BYGGA ett hem som är som vi vill ha det. Det säger sig själv att det tar tid eftersom det kostar mycket och det får det göra. Men jag har så svårt att slappna av när inte saker är som jag önskar och kan känna att jag vankar i väntan på den nya soffan eller matbordet så jag känner att hemmet börjar likna det JAG vill.” Det perfekta drömscenariot”. Dit kommer vi att komma men det är låååångt kvar. Minst 1 år kommer det att ta. Om jag ska gå och vanka hela den tiden och vara småperfektionistisk och inte slappna av och se att vi kommer mot målet i sinnom tid så kommer jag bli knäpp. Och då spelar det ju ingen roll hur fint köket blev eller hur mysigt vardagsrummet och sovrummet blev och jag är utsliten och knäpp! Nej jag måste låta mig själv motstå frestelsen att vara perfektionist och inse att det vi är och är duger och att vi jobbar på målet och kanske till och med njuta på vägen.
Så istället för att plocka leksaker, tvätta och göra massa onödigt så skrev jag detta inlägget
Jo nu ska jag berätta lite om vad dagens möte handlade om.
Jag var alltså på vårdcentralen och träffade min läkare. Det är så att jag under en längre tid (alltså flera flera år) haft problem med ångest. Framförallt prestationsångest men även generell ångest som det visst heter. Det påverkar mig delvis i min vardag och gör att jag ofta känner mig nedstämd, stressad, utmattad och lättirriterad. Det är inget akut utan något jag känner att jag behöver ta tag i för att få bättre livskvalite och för att utvecklas framåt.
Mötet gick iaf jättebra och läkaren lyssnade på mina tankar och rekomenderade att jag ska få en remiss till en KBT terapeut som kan hjälpa mig att ändra de tankemönster jag hamnar i när jag får ångest.
Det känns jättepositivt att få jobba med mig själv och min utveckling och jag hoppas det kommer ge lika mkt som jag tror.
| m | ti | o | to | f | l | s |
|---|---|---|---|---|---|---|
| « Apr | ||||||
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
| 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
| 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
| 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
| 28 | 29 | 30 | 31 | |||
